Ett och ett halvt år.

Tiden får så fort. För ett år sen satt jag på etik och livsfrågor-lektionen längtade tills den skulle ta slut. Så får jag ett sms av min vän John som säger att jag glömt låsa mitt skåp. Efter lite små tjaffs säger han "kom bara ut till dit skåp!". Jag går dit och hittar ett paket och rosor på skåpet. Precis, röda rosor och godis från min älskling ända bort ifrån Göteborg (tänkte jag). Jag tog dem med ett leende på läpparna och ska gå ner för trappam i skolan då jag hör "Eve!", vänder mig och och tittar upp till andra våningen och vem står där om inte DENIZ!!!
Dock har jag fortfrande dåligt samvete för min dåliga reaktion, "vad gör du här?!", men jag var i chock. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv :) Tack för du gör mitt liv så oförutsägbart älskling.
Jag älskar dig, min Deniz på andra sidan jordklotet!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0