Evelina Karlsson

Här om dagen fick vi reda på att skolan "avskedade" våra tränare. Efter att skolan gav ut en svag rapport om hur så kallat "dåligt inflytande" vår coach hade på oss svarade våra coacher med en 150 sidor lång rapport till svar. Trots detta bestämmer sig överhuvudet och presidenten på skolan att "avskeda" dom. Samma man som sagt "Jag gillar inte simmare. Skulle jag bli president är det det första jag ska ändra på.." och som elever förklarar att de hellre skulle skjuta sig i ansiktet än att ha honom som lärare igen. Det säger en hel del om denna människa. Inte nog med att han är avundsjuk på vår tränare och simlagets framgångar och förstör våra tränare plus deras familjers liv, utan förstör även för oss simmare.

Jag kom hit delvis för simningen. Och kollar jag på simningen var coach Lochte den enda anledningen! Det är inte så att DSC är en så bra skola att man åker tvärs över hela Atlanten för att få chansen att studera där.

Nu rycktas det också om att våra coacher inte är avskedade. De kan "resign", vilket betyder kan fortfarande jobba på skolan men inte vara våra coacher(?) Hur dumt låter inte det egentligen!? Så just nu går vi till skolan och lektionerna. Vi har finals denna vecka och alla säger: nu behöver ni inte träna så fokusera på era finals istället. Men seriöst, det går inte ens att sitta 1 timme och koncentrera sig på ett prov, hur stort det än är. Tankarna dras till detta vad som. Jag ser till och med en skillnad i mina betyg nu, och det är inte för att jag struntar i att plugga. Utan det är för hur skolan har behandlat oss. Tänker bara hela tiden: vad är nästa steg? eller vad kommer hända nu då?

Jag förstår inte heller mycket av hela situationen ska jag tala om. Hade det varit Sverige hade detta aldrig hänt. Men detta är USA, där ALLT händer. Vi får nu dras med skiten från förra året. Just nu ses vi som rasister som hatar bögar, bränner ner träd, är riktiga pundhuvuden som röker på hela tiden och sover under lektionerna.. Vi skulle kunna stämma skolan för detta!

Jag kunde aldrig tänka mig att det skulle bli såhär. Här sitter jag nu, i Daytona och har inte varit i vattnet sen i lördags och nu utan coach. Vart är detta på väg egentligen? Vi skulle vinna Nationals i år! Vi slog våra rivaler i lagkapperna som ingen gjort på hur många år som helst innan! Nu är det bara en dröm.

Det tär på en mer än ni kan tänka er. Det är inte bara så att våra underbara tränare har "försvunnit". Det är en "pappa" och "syster" som försvunnit..

Man får väl glädjas åt att deras son och bror tog ett VM guld idag på 200 frisim.