Evelina Karlsson

Glädjetårar.

Och då var jag hemma igen. Hemresan gick betydligt snabbare än ditresan, kanske för jag hade Chrills vid min sida och kanske för att jag somnade heela tiden!
Morgonen var väldigt jobbig. Upp hyffsat tidigt och packa och stå i. Men det jobbigaste var att säga hejdå. Det är alltid jobbigt att ta adjö till människor man tycker om.
Tog med mig min pojkes halsduk hem. Tårarna började rinna när jag plockade upp den, glädjetårar.
Orden du sa de räddar mig!