Evelina Karlsson

Som vi alla vet får vi ett begär att andas när vi håller andan. Men den stora frågan är då, varför? Många skulle säga att det är syret i lungorna som tar slut. Fel. Kroppens förmåga att ta upp all den syre vi andas in är inte så effektiv dock. Så när vi verkligen behöver andas, är det inte brist på syre som påverkar det.

Lite snabb biologi för er som inte vet eller kommer ihåg först; cellandningen är en process där kroppen gör om druvsocker och syre till vatten, ATP (energi) och koldioxid. Vad gör då koldioxid i kroppen? Absolut ingenting. Det är ju det vi andas ut. Det är alltså en avfallsprodukt som kroppen inte vill ha. Det är ungefär som ett "gift" skulle man kunna säga. Så när koldioxidhalten i kroppen blir för hög reagerar kroppen och vill andas ut och ta in mer syre. Cellandningen sker alltså fortare än var kroppen tar upp syre.

Vad ska man då tänka på?

Hålla andan är inte farligt, man kan fortfarande bli bättre på det. Det är bara att vänja kroppen och kontrollera det. Men när man är ute och snorklar kanske man vill ner till det djupa. Då ska man inte hyperventilera för då får man ur sig den mesta koldioxidhalten i kroppen och bara har syre. Det betyder att när man får slut på syret i lungorna har koldioxidhalten ännu inte blivit så hög att man känner ett begär av andning. Kroppen kan då bara lägga ner och det blir då en så kallad "black out."

Där har ni folket, ut och lär alla andra nu!